Amanda Pettersson
Jag heter Amanda. Jag bor i en villa i Söderhamns skärgård med min sambo Marcus. Vi köpte vårat hus tillsammans 2015 har lagt mycket tid på att renovera huset till vårat lilla paradis vid havet.
Jag har alltid älskat hundar och det var väldigt ofta mina föräldrar hittade mig krypandes under bordet som barn skällandes som en hund. Jag har så länge jag kan minnas bönat och bett om en egen hund, men mina föräldrar har stått på sig och sagt att jag fick skaffa hund när jag flyttade hemifrån och kunde betala den själv. Just då tyckte jag dom var fruktansvärda som inte gav mig min efterlängtade hund, men idag är jag väldigt tacksam för det. Jag fick verkligen längta efter min hund, även när jag kom upp i tonåren längtade jag efter en hund. För vem vet hade jag fått min hund som 11 åring kanske jag hade tröttnat när man blev tonåring och hade massa annat för sig.
Men nu hade jag ju ingen hund som barn och jag längtade verkligen efter en under alla år. Så när jag var 19 år och skulle flytta hemifrån till min första lägenhet, prick på dagen för flytten så fick mina föräldrar flytta åt mig och jag åkte ner till Hälsingborg för att hämta mitt blocketköp, chihuahuamixen Jackson!
Det var med Jackson allt startade, han var med på allt! Vi gick alla kurser som fanns på den lokala brukshundsklubben och vi nådde en del framgångar även på tävlingsplanen.
Efter något år kände jag att jag ville köpa mig en större hund som jag kunde tävla bruks med. En brukshund skulle jag ha, och jag tittade länge på om en Aussie var den ras jag skulle prova. Men så blev det inte, det var en helt annan ras som fångade mitt hjärta, den beryktade, högt älskade, clown-rasen Boxer!!
INFO-BOXEN
- Delägare i Njupavallens kennel
- Utbildad allmänlydnadsinstruktör
- Utbildad specialsöksinstruktör
Den tigrerade valpen med jättetassar dundrade in i mitt liv, valpen som fick namnet Diina. Som jag skrattat och gråtit över denna hund. Hon har varit en tuff hund att träna och det har varit både blod, svett och tårar. men oj så roligt vi haft och OJ så mycket hon lärt mig! Utan henne skulle jag inte ha den erfarenheten av hundar och hundträning som jag har idag.
Diina och jag lyckades rätt så bra ändå under vår tävlingskarriär, och hon gav mig så många nya vänner inom hundvärlden.
När jag träffade min nuvarande sambo så bestämnde vi oss för att skaffa oss en till hund. Då han har jägarexamen så ville vi ha en hund som han kunde jaga med, men också en hund som fungerade bra till de sporter jag höll på med. Vi ville ha en smidig och lätt allround-hund som var öppen för det mesta och kunde hänga med Diina på rövarstråk. Då föll valet på den vackra röda rasen, Tollare!
Efter ett gediget letande hittade vi en kennel som vi föll för och de gillade också oss tillbaka, sen var det en bonus att kenneln bara låg ca 1h bilresa bort. Så 2016 hämtade vi hem Tiro. En fantastisk liten valp med Dumbo-öron. Han tog våra hjärtan med storm, och vi känner att vi verkligen hittat rätt i rasen.
Med Tiro kom min besatthet av denna ras och jag kommer aldrig vilja vara utan minst en tollare i hemmet. Jag har läst på massor, satt mig in i avel, låtit Tiro gått i avel, bollat ideér med Anita och Carro på Njupavallens kennel om allt möjligt. Så när dom frågade mig om jag ville gå in som delägare i kenneln, och bli ett team med dem så behövde jag inte tänka efter en lång stund. Så 2020 blev jag delägare i Njupavallens kennel tillsammans med Carro och Anita, och ett nytt spännande kapitell i livet tar nu fart.
Mitt mål med aveln är att få fram friska individer med ett rastypiskt utseende som har tryck under tassarna men utan stress. En tydlig av och påknapp som passar till de flesta hundsporter. Jag anser att tollaren är en arbetande ras och borde få arbeta för att må som bäst.
Som sagt så lever och andas jag hund i alla dess former. Det är min största hobby och det har även lett till många nya underbara bekantskaper, lärdomar, inspiration och kunskap.
Jag vill aldrig leva ett liv utan hund!